#

I somras besökte jag och min familj Serbien. Det var jätteroligt att upptäcka ett för mig rätt okänt land. En av utflykterna vi gjorde gick till Vingården Bacina, som drivs av Aleksandar ”Alek” Milutinovics från Helsingborg. Och just den här dagen visade sig bli en av sommarens absolut bästa dagar.

Vi tog motorvägen upp från Nis till byn Bacina som ligger mitt i Serbien, mellan Nis och Belgrad. Bacina är en liten och otroligt pittoresk by omgiven av höga berg. Här bodde det tidigare runt 5000 personer, idag är bara 1200 kvar här. Ungdomarna flyttar för att studera. När Alek var runt 12 år flyttade han från Bacina till Helsingborg och där blev han kvar. Men när hans farmor gick bort i början av 00-talet får han ärva gård och mark där hans släkt i generationer har odlat vindruvor. Men marken var helt igenväxt av skog.

När Alek sitter och samtalar om marken med en god vän, givetvis över en flaska vin, kommer de på den galna idén att röja upp skogen och plantera vinrankor. Den nyss nämnda vinflaskan kan ha haft en litet finger med i spelet i den då ganska galna och naiva idén. Men bara några dagar senare gjorde de slag i saken och tillsammans med några andra delägare startade de upp en helt ny vingård. Efter väldigt mycket jobb planterades de första rankorna 2004.

När vi rullar in bilen in på gården i Bacina möts vi av ett gäng glada hundar, omhändertagna herrelösa och väldigt charmiga hundar ska det visa sig. Den här dagen är det varmt, över 35 grader och det känns som om värmen slår emot mig när jag kommer ut från bilens luftkonditionering. Alek och hans familj visar sig vara några av de trevligaste jag har träffat på länge. De var otroligt gästvänliga, roliga och engagerade.

Alek på Bacina

Efter en liten pratstund får vi hoppa upp på flaket på en bil och för att åka upp mot vinrankorna. Mitt hår flyger genom vinden när vi åker genom byn och jag upplever en underbar frihetskänsla. Väl uppe vid sluttningarna där vinrankorna finns står det ett bord där de som arbetar här brukar äta lunch. Det dukas upp fantastiska grönsaker (du vet sådana som smakar något), ost, hembakat bröd, olivolja och givetvis – vin. Väldigt gott sådant. Jag njuter av umgänget, maten, vinet och den fantastiska utsikten och stillheten. Det är helt tyst här uppe. Bara vi, vindruvorna och våra samtal ackompanjerade av min dotters sångröst.

Här fick en dansa på bordet! 

Jag besöker vingården Bacina

Någon timme senare åker vi tillbaka till gården och vinkällaren. Men på vägen ner i bilen hinner vi palla några plommon som hänger över bilen. Små, söta och varma av solen. När vi väl kommer tillbaka dröjer det inte länge innan jag hoppar ner i poolen för att svalka mig. Under tiden förbereds middagen i lerugnen på gården och när mörkret faller över Bacina stupar min dotter överlycklig i säng. Om någon hade haft en trevligare dag än jag, var det hon. Hon blev behandlad som en prinsessa hela dagen. Vi andra samlades runt ett bord ute för att äta en fantastisk middag med rustik serbisk bondmat, vin från gården och de där härliga samtalen igen.

Omogna vindruvor på klase hos Bacina

Jag vill definitivt åka tillbaka hit igen. De arrangerar resor för nyfikna svenskar och en kan bland annat åka hit i skördeperiod för att vara med och plocka druvor. Jag skulle vilja ta med mig mina föräldrar till Bacina nästa gång.

Vingården Bacina producerar två olika viner, Dolina Bariqque och Doliná Rose. Jag gillade dem skarpt. Rosevinet blev favoriten, men det kan ju också bero på att det var så varmt. Snart kommer deras nya vita vin.

 

Sharing is caring:

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.