Att leva med funktionshinder

De senaste dagarna har jag varit helt slut som människa! Min ena hörapparat har skavt i flera veckor och det har lett till att det har börjat blöda i örat flera gånger. Jag har helt enkelt fått gå utan. Det har gjort för ont att ha den i. Istället har jag hört som en 90-åring och tinnitusen, som annars döljs av apparaten har tjutit som ett larm.

I morse hade jag äntligen en tid hos audionomen. Jag har haft fyra nya audionomer på ungefär tio undersökningar och idag hade jag den femte. Det verkar vara ruljans på Landstinget?
De var tvungna att ta den skavande apparaten och skicka iväg den. Den jag fick behålla justerade de. När jag kom hem upptäckte jag att de hade justerat den helt galet. Men jag varken orkar eller hinner ringa och få en ny tid för det.

Under tiden jag väntar har jag rotat fram en gammal apparat från ett helt annat märke med helt andra inställningar. Så jag har olika ljudkvalite och ljudvolym på de båda öronen. Och en tinnitus som påverkar mig rätt rejält.

Så jag är trött. Helt utmattad faktiskt. Minsta sak som går fel och jag blir irriterad. All energi går till att sortera ljud, försöka höra, koppla bort tinnitus och koppla bort ett flimmer framför ögonen (gammal synskada).

Tack för att jag fick gnälla lite! Jag hoppas att ni känner er piggare än mig. 🙂

20130123-164334.jpg