Min dotter har blivit erbjuden en förskoleplats. Vi ska dit och hälsa på imorgon. För mig är det väldigt blandade känslor. På ett sätt ska det bli skönt att få tid till mina jobbprojekt och vara mer anträffbar, träffa fler vuxna och vara mer flexibel. Jag kan erkänna att jag har känt mig rätt instängd den senaste tiden. Jag märker även att min dotter behöver mer stimulans.
Men på ett annat sätt älskar jag ju att få hänga med min lilla tös. Och att lämna henne i händerna på en främling känns skitläskigt! Vad händer när jag inte är där? Hon är så liten!
En annan känsla är den som förstärkts så mycket sedan jag blev mamma – det dåliga samvetet. Det evigt tråkiga gamla dåliga samvetet.
