Kolik. Smaka på det ordet. Tröstlöst gråt, ihållande skrik och ett mammahjärta som går i bitar. Frustration, trötthet, dåligt samvete, oro och snudd på vansinne. Min lilla flicka har haft kolik sedan tidigt och hon har ingen liten pipa. Hon påminner om Birgit Nilsson. En riktigt stark sopranröst. Främst är det på kvällar och nätter och sömnlösheten börjar göra sig påmind. Mitt ansikte börjar liksom rasa lite.
Vi har testat allt och nästan gett upp. Men nu, nu har hon inte gallskrikit sedan i lördags kväll. Jag håller tummarna hårt. Hela söndagen var otroligt mysig med massa gos och en glad och nöjd bebis. Jag hoppas att det fortsätter så. <3 Jag vill ju inget annat än att hon ska vara glad, nöjd och lycklig.
