Jag är glad att det här året är över. 2018 var inte direkt varsamt mot mig. Men det hade ändå flera ljusglimtar. Varav en riktigt stor.
Redan någon vecka in på det nya året fick jag beskedet om mina ögon. Att jag hade drabbats av åldersförändringar på gula fläcken och att min primära syn kommer att försvinna (kommer kunna se lite i synfältets ytterkanter). Det hade redan gått en bit på höger öga och idag kan jag inte läsa med det. Men vänster har inte gått alls lika långt och jag hoppas att det har lång tid kvar.
Att få beskedet var som att någon drog undan mattan under mina fötter. Jag hamnade i chock ett bra tag innan jag kunde börja bearbeta. Våren var överlag rätt svart. Det var förmodligen det största traumat som drabbat mig och jag var långt ifrån någon acceptans. Det definitiva i beskedet som gör att jag inte kan påverka något själv gör att jag känner mig maktlös.
Förutom alla praktiska bitar som att kunna se klockan, jobba, känna sig trygg, läsa av ansiktsuttryck och att jag idag är beroende av att kunna läsa på andra människors läppar för att bättre kunna höra, så var den värsta insikten att inte kunna se mina barns ansikten när de blir äldre. Det tog sjukt hårt och har inneburit en enorm ångest. Jag är så vansinnigt trött på mina ögon. Jag har också känt en stor stress över allt jag ”måste” hinna med innan ögonen sviker. Allt jag vill se. Världen är ju så otroligt vacker!
Vissa vänner viftade undan problemet med att det inte kommer hända (svårare att förneka för mig som har det bokstavligt talat framför ögonen), andra låtsades som ingenting och vissa försvann helt enkelt. Men så var det den där fantastiska klicken som stöttat, lyssnat och engagerat sig. Som har lugnat mig på mina villkor. Det blev som ett balsam för själen. Likaså är det flera bekanta som har varit otroligt gulliga. Oftast bara med en enkel fråga och det är ju det som gör allt. Som är det viktiga. Jag är väldigt tacksam för den kärlek och värme jag har fått under året.
Jag har också blivit hjälpt av boken Ända in i märgen av Annika Taesler. Den är fantastisk! Jag läste den nästan direkt efter beskedet. Om du också drabbas av ett allvarligt trauma som gör din livsförändring definitiv eller bara vill förstå dem som gör det, läs den.
Även fast 2018 har varit väldigt tufft och jag inte har bearbetat klart än så har året också gett mig flera fina minnen. Ett av det bästa var resan med Daisy Beauty till Bath där vi gick på flera konferenser, besökte ett vackert spa och njöt av staden.
Ett annat fint minne är alla spaanläggningar jag har besökt. Bland annat har jag och min mamma varit på fantastiska Vadstena spa och Tylösand. Vilka upplevelser! Ett annat är alla fina utflykter i somras. Vi hade tänkt åka iväg på semester neråt Europa men det behövdes ju aldrig så vi blev kvar här. Jag har också väldigt fina minnen från min och min man Ians resa till Bologna. Jag vill verkligen tillbaka dit!
Jag har haft fantastiska uppdragsgivare under året. Flera av dem nya och otroligt snälla. En egenskap som alltför ofta bedöms som något negativt men som jag sätter först. Acasia, Dr. Belter, TV4 Nyhetsmorgon, Aftonbladet, SHR och Daisy Beauty är några av dem. Jag har också blivit utvald som jurymedlem i Swedish Beauty Awards och Daisy Beauty Awards. Det känns hedrande och jättekul!
Något annat jag har uppskattat under året är all tid med min dotter. Vi har umgåtts mycket och haft riktigt roligt ihop. Hon fyllde fyra i augusti och den här åldern är verkligen rolig. Vi kan prata och hitta på saker på ett helt annat sätt än tidigare. Hon är klok, omtänksam, kärleksfull och väldigt rolig. Vi delar också flera gemensamma intressen som sång och dans. Men ibland kan jag känna att den där enorma kärleken till henne är så stor så den gör fysiskt ont. Att jag bara vill hålla henne nära och inte släppa. Någon som känner igen sig i det?
För ett tag sedan fick vi reda på årets absolut bästa nyhet. Jag är gravid igen och ser fram emot en liten bebis till våren. Det känns overkligt, magiskt och skitkul! Jag mådde väldigt dåligt i början, både psykiskt och fysiskt. Betydligt sämre än min förra graviditet. Men nu mår jag bra och håller alla tummar jag har för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det ska bli otroligt roligt att bli mamma till två!
2019 ska jag fortsätta att jobba med mig själv och på något sätt försöka hitta inre frid (lycka till du som nyss berättade att du skulle få bebis…?) 🙂 . Jag kommer även försöka lägga mer fokus där den hör hemma. Jag tänker också välja ut uppdragsgivare som ger mig positiv energi och glädje. Jag kommer fortsätta att jobba så smått under mammaledigheten eftersom jag driver företag. Jag ser fram emot ett nytt år. Jag hoppas att du har fått en bra start på det nya året och kanske till och med får ditt bästa år någonsin.
Vill du lära dig mer om åldersförändringar i gula fläcken/maculadegeneration? Här hittar du mer information.
