De sista tre veckorna har minst sagt varit omvälvande! Jag har fått uppleva den största kärleken man kan vara med om. Jag kan sitta och titta på mitt lilla knyte i evigheter. Hon är bedårande vacker och helt perfekt! Men det har även varit tufft.
Innan jag fick barn fick jag ofta höra att det är så mysigt med bebisar. Missförstå mig inte, det är otroligt mysigt. Men det är inte bara rosenblad som många vill försköna det till. Jag tänker inte hymla. Det har varit sömnlösa nätter och skrik i timmar. Det har varit krångel med amning och många tårar. Men framför allt har det varit mycket känslor. Prestationsångest, oro, dåligt samvete, stress, skyddsinstinkt (hej lejonmamma!), frustration, nyfikenhet, rädsla och en extrem kärlek! Lägg till ett vansinnigt sötsug, hormoner som rusar och en kropp som håller på att läka. Jag känner mig rätt skör.
Jag är matt nu. Matt men tacksam och lycklig. De sista dagarna har varit betydligt bättre och det blir enklare ju mer jag lär mig. Allting måste bara få falla på plats.
Här är jag med båda mina älsklingar – Lilla M och dvärgtaxen Maggie. Precis så som jag vill ha det.
