En natt med funderingar

Det tog lång tid innan jag somnade inatt. Halva natten har jag legat och funderat på människors olika syn på varandra och livet. Den föregående veckan fick jag se mängder med statusuppdateringar på Facebook som var rent av sexistiska. Kanske inte uttalat men mellan raderna. Det har varit allt från att vi minsann inte behöver någon kvinnodag till att en kvinnlig sportreporter har varit ”en äcklig brudjävel”. Inte för att de har träffat henne, utan för att de anser henne vara inkompetent. De kan inte alls förstå varför en ”brudjävel” alls måste sitta där. Hon dömdes således för sitt kön istället för sin inkompetens. För dem var de lika. Helt offentligt! Jag har också sett män skriva att unga offentliga tjejer borde gå ner mer i vikt. Normalviktiga unga tjejer med förmodat många komplex och funderingar, eftersom de är i en känslig ålder. Jag har också upplevt unga kvinnor som inte kan förstå hur jag skulle kunna klä mina framtida söner i rosa, ”Det är ju en tjejfärg?!”. Eh, jo, på typ 70- talet? Exemplen är många.

Det finns få saker som gör mig så upprörd som just sexism. Det är upprörande med bakåtsträvare som hela tiden gör jobbet värre. Och där pratar jag inte om män födda på 40-talet. Utan om män och kvinnor i min egen ålder. De som borde vara upplysta, beresta och utbildade. De som borde tänka utanför boxen och uppskatta varandras olika perspektiv och olika sidor. Men istället trycker ner dem och snällt ställer sig innanför boxen och ramen igen. De som kan påverka vill sällan.

Jag har självhaft turen att bli uppfostrad av två underbara föräldrar som alltid har kämpat för att jag ska bli självständig och lycklig. De har sett mina möjligheter istället för svagheter. De har velat att jag ska satsa på mina drömmar och alltid trott på mig. Min Pappa har så långt jag kan minnas trott att jag kommer driva eget företag. Jag har aldrig upplevt att de har påstått att jag inte kan göra något jag vill, för att jag inte är man. De har istället alltid varit måna om att jag ska bli självständig och oberoende.

Samma tur har jag haft med min man. Nu kan jag inte tänka mig att jag skulle kunna bli kär i någon som är inskränkt. Men jag är glad och tacksam över att vara i ett praktiskt taget jämlikt förhållande med en man som har en schysst kvinnosyn.

Det skrämmer mig att det finns så många oupplysta och inskränkta människor som ännu tycker att de har rätten att döma andra. Ser de någonsin sig själva i spegeln? Mycket skulle förändras om de skulle ändra sin attityd. Fler kvinnor skulle förmodligen våga jobba som sportkommentatorer om de blev dömda för sin kompetens istället för kön. Jag tror att de som lätt dömer andra är de som själva inte vågar leva ut sina drömmar. De som förmodligen gör precis samma saker som de gjorde för sju år sedan men drömmer om något helt annat. De som är rädda för att misslyckas och istället gör som de alltid har gjort. Avundsjuka tror jag är grogrunden till väldigt mycket ont. Det och rädsla. Ett exempel är alla de män som tycker att jag ”jobbar lite med smink och sånt” istället för de män som tycker att jag ”driver företag”.

Jag kommer ihåg när jag var yngre och läste tjejmagasin. De utlyste ofta frågan; ”Vad tycker du är mest osexigt på en man?”. De flesta svarade svettlukt. Jag skulle svara sexism. Det finns inget som stinker värre!