#

Låt oss reda ut det där med nanopartiklar

Nanopartiklar, nanopartiklar och nanopartiklar. Det senaste åren har det fullkomligt sprutat ut information, debatter och ren skrämselpropaganda om dem. Det är få ämnen som är så pass omdebatterade som nanopartiklar. Det har diskuterats, debatterats, analyserats och skvallrats. Det hela har lett till att det nu måste anges på en produkt om den innehåller nanopartiklar. Jag har blivit oändligt trött på debatten. Jag tycker att det är fel att skrämma upp konsumenter i onödan. Nano är ju egentligen ett mått. Varför diskutera det som om det vore ett ämne?

Svt Nyheter är några av dem som nyligen har gett sig in i diskussionen igen. DN och Expressen  skrev om det redan 2007, då diskussionen om solprodukter kom upp. Aftonbladet nämnde det återigen 2012. Ämnet är ständigt aktuellt!

Men varför anses en partikelstorlek så farligt? Vad är egentligen nanopartiklar? Kan de påverka oss? Jag har tagit kontakt med Pär Svahnberg som är doktor i organisk kemi. Han är helt oberoende och jobbar inte med något skönhetsmärke.

Håll i hatten! Nu blir det en intressant kemilektion. Men tro mig, Pär är betydligt bättre än kemiläraren på högstadiet.

Pär (3)Pär Svahnberg

Vad är nanopartiklar?

– Nanopartiklar är molekyler som är av storleken 1-100 nanometer ( 1 nm = 0.000 000 001 m) i någon dimension. Viktigt att tänka på är dock att nanopartiklar består av atomer. Dessa atomer är alltså mycket mindre än nanopartiklar (eftersom nanopartiklarna består av atomer så måste det ju vara så, eller hur?). Den vanligaste nanopartikeln i kosmetiska produkter är titandioxid. Titandioxid består av en titanatom som binder till två syreatomer och på så vis bildar en titandioxidmolekyl. Enstaka titandioxidmolekyler är väldigt sällsynta, vanligtvis sitter de ihopklumpade med många miljarders miljarders andra titandioxidmolekyler som då bildar stora klumpar som man kan se med blotta ögat. Som grus ungefär.

Hur framställer man dem? 

– Nanopartiklar kan tillverkas på olika sätt. Genom mekanisk åverkan (malning), med hjälp av ultraljud eller med kemiska metoder.

Varför använder man dem? 
– Man har upptäckt att nanopartiklar ibland har andra egenskaper än vad samma ämne i ”normal” storlek har. Ofta förstärks egenskaperna. Jag brukar jämföra med vitepparkorn. Om du tänker dig hur mycket vitpepparsmak ett vitpepparkorn ger, och så jämför du det med samma vikt mald vitpeppar så får du kanske en idé. Nanopartiklar används framförallt för ytbehandling och i så kallade kolnanorör. Inom kosmetika är det framförallt titandioxid i nanoform som används som UV-filter. Titandioxid i nanoform är ett väldigt bra UV-filter, bättre än titandioxid i normal storlek. Dessutom är titandioxid genomskinlig i nanoform och vit i normal storlek. Så om man skulle använda titandioxid i normal storlek i solskyddsprodukt skulle man bli helt vit om man smorde sig med den.

science-and-dev-networker-104Bild från Bond.org.uk

Hur kan nanopartiklar påverka huden annorlunda än större partiklar? 
– De allra flest ingrediener i kosmetiska är av organiskt ursprung. Det betyder att de är gjorda av kol. De allra flesta av dem är mindre än nanopartiklar. Ja, du läste rätt. För oss som har koll på detta ter sig den aktuella debatten om att nanopartiklar är så små som smått löjeväckande. Nanopartiklar är för stora för att penetrera huden. Om man däremot skulle inandas nanopartiklar kan man inte utesluta skador på lungorna. Detta gäller dock allt som är partikulärt. Dammlunga, kallades det förr. För en normal människa som inte jobbar med att tillverka nanopartiklar är detta ingen risk. Och för de som jobbar med det hoppas vi har ordentlig skyddsutrustning.

 Kan de påverka kroppen?
– Vissa nanopartiklar kan säkert påverka kroppen negativt. Men det är inte så att alla nanopartiklar har samma egenskaper. Den kemiska sammansättningen på nanopartikeln och exponeringen som också spelar stor roll. Sammantaget finns det mycket annat som man ska oroa sig för istället för nanopartiklar.

– Återigen, när det gäller kosmetika är det titandioxid det oftast handlar om. Titandioxid som UV-filter. UV-filter skyddar mot hudcancer och hudcancern har femdubblats de senaste 40 åren i Sverige. Dessutom är det så att det finns endast 27 olika UV-filter som är tillåtna att använda, förutom titandioxid, som är ett naturligt mineral som finns i jordskorpan, är det 26 stycken kemiska filter som alla är syntetiskt tillverkade från petroleumråvara – och som, med ett undantag, alla är mindre än nanopartiklar.

– Kort sagt, debatten om nanopartiklar är kraftigt överdriven. Jag tycker det är olyckligt att titandioxid i nanoform fått så dålig klang. För egen del tycker jag att titandioxid är det bästa UV-filtret och jag använder mycket solskyddprodukter på mina barn för de är väldigt ljusa i hyn (i kombination med täckande baddräkter). Jag är också helt säker på att hudcancer är sämre än UV-filter.

 

Sharing is caring:

Inga kommentarer

  1. Aidas MakeUp

    TACK Elin för en fantastisk research där det kommer fram svart på vitt. Är också så trött på hypen och jag lovar dig att den förmodligen hade blivit ännu större om det hade varit piko- eller femtopartiklar man pratade om. Även ett tack till Per Svahnberg som tog sig tid till att reda ut detta.

    Svara
  2. Åsa

    Så otroligt intressant och lätt att förstå! Tack, jag har länge letat efter bra förklaring till nano-hysterin! Fin blogg du har oxå:-)!

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.